2019-01-19 

Ambitiöst projekt med Erwartung och Riddar Blåskäggs Borg

Konserthuset, Stockholm, 17 januari 2019

Arnold Schönberg: ​Erwartung
Béla Bartók: Riddar Blåskäggs borg

Foto: Nina Stemme (Judith) och Johannes Martin Kränzle (Riddar Blåskägg) © Mats Bäcker

Det har förekommit teaterföreställningar på Stockholms Konserthus alltsedan huset invigdes 1926. Då med medverkande som Harriet Bosse och Gösta Ekman. I dagens publikhav fanns det säkert några som redan 1953 hade hört Béla Bartóks enaktsopera i samma lokal, den gången med Birgit Nilsson och Bernhard Sönnerstedt. Även Arnold Schönbergs monodrama Erwartung har framförts vid flera tillfällen, första gången 1964 med Barbro Ericson.

Den här gången har scenografen och regissören Bengt Gomér valt att göra en mer genomarbetad helkväll av dessa enaktsoperor. Båda är tidsmässigt samtida och knyter an till Freud och hans symbolism genom sin gestaltning av det undermedvetna och drömska. Körläktaren har breddats på mitten så det bildats ett scenutrymme där det mesta av handlingen sker.

I Erwartung är Katarina Karnéus Kvinnan som irrar runt för att söka efter sin älskare. Vi får se sju män i vita rockar som i tysthet utför en operation, en scen som emellertid blir för långdragen och gör många i publiken oroliga. Koncentrationen tappas och det är först med Nina Stemmes entré på scengolvet, med en elegant bukett av liljor och rosor, som stillheten infinner sig. Till ett stilfullt ackompanjemang på harpa sjunger Stemme romansen Erwartung ur Schönbergs Vier Lieder op. 2.

Katarina Karnéus gör entré på körläktaren med en liknande bukett som hon lite tankfullt placerar på operationsbritsen. På en skärm visas bilder på ett sterilt rum, ett stort hus, natur och slutligen ett tomt rum med en get i hörnet. Kvinnan oroar sig i sin väntan och tar en lugnande spruta, i slutscenen dras lakanet av britsen och blottar ett djurkadaver, sannolikt en get. Här ges det oändliga möjligheter till tolkningar, de avstår jag ifrån. Det som är behållningen är utan tvekan Katarina Karnéus sång, säkerhet och självklara utstrålning.

Katarina Karnéus som Kvinnan i Erwartung © Mats Bäcker 

Efter paus möts vi av en formation av sju kvinnor, som ger mig  en association till Pablo Picassos målning Flickorna i Avignon. Den är från 1907 så tidsmässigt är det möjligt. Men innan musiken börjar kommer Katarina Karnéus in med en gammaldags megafon och talar till Kära publik om att det vi ser kan vara det som är dolt. En oväntad inlaga som antyder en tanke om att vilja fläta in de båda verken i varandra.

I Riddar Blåskägg är det tydligt att det vi ser likaväl kan äga rum i det undermedvetna som i verkligheten. Judith kommer som nygift till sitt nya hem och vill snart veta allt om borgen, makens tidigare hustrur och vad som finns bakom de stängda dörrarna. Nina Stemme och den tyske barytonen Johannes Martin Kränzle visar upp ett samspel och en sångarprakt av absolut yppersta klass. Nerverna hos Judith blir ansträngda och hon svänger snabbt i humör och blir oberäknelig, ömsom kärvänlig, ömsom påstridig och kompromisslös. Riddar Blåskägg pressas så hårt att han lägger sig ner och ger upp. Kränzle sjunger så vackert samtidigt som han agerar så smärtsamt. Det är faktiskt möjligt att leva sig in i hans roll och fundera på hur även han har det och även varför det blev som det blev.

Summan av denna kväll: ett ambitiöst projekt som verkligen gav resultat. Stort tack även till textmaskinen. Min ungerska bänkgranne, Judith, var mycket nöjd med såväl uttal som med hela uppsättningen. Hon, liksom många i publiken, var gripna och berörda av  kraften i de medverkandes utspel. När Nina Stemme samlar sig i en inandning samtidigt som hennes ögon svartnar och hon förbereder ett skri, då håller publiken andan!

Filharmonikerna under ledning av Sakari Oramo gör tre utsålda föreställningar. Det är krävande att framföra dessa båda verk samma kväll, men också bra att visa att det går att göra opera lite mer än konsertant, lite mindre än helsceniskt, men med det musikaliska i centrum. Världsartister är en förutsättning för att sälja tre salonger och visa hur bra musiken är.  Mer opera till folket! Nu har vi fått mersmak och väntar spänt på nästa års generalprogram med nya höjdpunkter.

Evabritt Selén

Arnold Schönberg: Erwartung
Béla Bartók: Riddar Blåskäggs borg
Konserthuset, Stockholm, 17 januari 2019
Regi, ljus och scenografi: Bengt Gomér
Kostym: Per Backjanis
Dirigent: Sakari Oramo
Kungliga Filharmonikerna
Kvinnan: Katarina Karnéus
Judith: Nina Stemme
Riddar Blåskägg: Johannes Martin Kränzle

image_pdf